Fick hem journalen idag. Från kirurgen. Det var nog både bra och en dålig ide. Det är nästan så man kan se hur allt hände och sätta sig in i hur det måste ha varit. Fick reda på en hel del som jag aldrig kanske skulle ha fått reda på om jag inte tog tag i det själv.
Farfar hade nästan nyss börjat jobba nattskiftet och hinner jobba en halvtimme innan han fastnar med vänster arm i en kaffemalsmaskin. Han hade själv slitit sig loss från maskinen. Han blödde ordentligt. Lyckades stasa armen själv och sen tillkalla hjälp.
Kommer in till akuten och där konstaterar dom att fingrarna är avslitna och att det saknas hud upp till handledsregionen. Det enda dom kan göra är att amputera.
Ett år går och han klagar väldigt ofta på att han har väldigt ont. Dom går till slut med på att operera för att kolla nerverna. Dom hittar felet. En nerv som är kraftigt uppriven. Dom fortsätter och hittar en till som också är klumpigt uppriven.
Efter det blir det bättre. Men han känner fortfarande att "fantomhanden" är hårt knuten.

Jag kommer fortfarande ihåg hur han ofta gick och masserade det som var kvar för att det gjorde så ont.
Olyckan tog hårt på honom. Psykiskt och fysiskt. Efter olyckan lyckades dom på Löfbergs Lila inte hitta något jobb åt han utan han blev förtidspensionerad

Bil som farfar har målat...